Så går en ljudkedja till i studion, från mikrofon till mixerbord

När jag förbereder en sändning börjar jag inte vid mixerbordet utan vid manuset och körschemat. Hur många människor ska prata samtidigt? Sitter de vid ett bord eller står de? Kommer det en gäst som flyttar sig mycket? Svaren avgör hur många mikrofoner som behövs och vilken sort.

Därefter går jag in i studion och tittar på rummet. Hårda väggar, glasytor och ett golv utan matta ger eko som ingen mixer helt kan ta bort. Ibland räcker det att flytta en mikrofon tjugo centimeter eller hänga upp ett tyg bakom bordet.

Det här är den del av arbetet som publiken aldrig ser, och som eleverna på kursen ofta underskattar. De vill gå direkt till rattarna. Jag låter dem först gå runt i rummet och klappa händerna på olika platser, för att höra var det ekar och var det är dött.

• Räkna talare och rörelser utifrån körschemat
• Lyssna på rummet innan du rör någon fader
• Notera vilka ytor som reflekterar ljud

Programledaren i en nyhetssändning har oftast en liten klämmikrofon på kavajslaget. Den sitter nära munnen, tar upp lite rumsljud och syns knappt i bild. Nackdelen är att tyget kan prassla, så placeringen spelar roll: tillräckligt högt upp, men inte där hakan skuggar eller där ett halsband slår emot.

Gäster får ofta samma lösning, men en gäst som aldrig burit mikrofon blir spänd. Jag förklarar kort vad som händer, drar kabeln under kläderna själv och ber personen läsa några meningar. Då hör jag direkt om nivån är rimlig.

Handmikrofon använder vi för reportage i studion och för publikfrågor. Den kräver att den som håller den vet hur nära munnen den ska vara. Tre till fyra centimeter är en bra tumregel, och den övar vi med alla kursdeltagare innan vi går vidare.

• Klämmikrofon för programledare och gäster vid bord
• Handmikrofon när någon rör sig eller ställer frågor
• Kontrollera alltid kabel och batteri före genomkörning

På mixerbordet ställer jag först in ingångsnivån för varje mikrofon medan personen pratar som vanligt. Målet är en stark signal som inte klipper. Därefter lägger jag faders på ungefär samma nivå och justerar efter gehör, inte efter ögat.

Många nybörjare drar upp allt för högt för att vara säkra på att höra. Resultatet blir rundgång och en sändning där den som pratar sist alltid låter högst. Jag brukar be dem dra ner alla faders och bygga upp ljudbilden från den viktigaste rösten.

Under sändning är ljudmixning mest att vara förberedd. Du vet vem som ska prata härnäst enligt körschemat, och du öppnar den kanalen strax innan. Att stänga mikrofoner som inte används minskar både brus och risken att oavsiktligt prat hörs i sändning.

• Ställ ingångsnivå först, faders sedan
• Bygg ljudbilden utifrån huvudrösten
• Öppna nästa mikrofon strax före den behövs

Programledaren är sändningens fasta punkt, och rösten ska låta likadan från första till sista minuten. Gästerna ligger ungefär på samma nivå, men en tyst gäst får lite hjälp av mixern medan en högljudd gäst dras ner något. Målet är att tittaren aldrig behöver ändra volymen.

Publikljud är svårare. Applåder och skratt får inte dränka rösten, men en helt tyst studio känns död. Vi brukar ha en eller två rummikrofoner som ligger långt under talmikrofonerna och höjs försiktigt vid applåder.

Ett vanligt misstag är att mixa för hörlurarna. Jag lyssnar därför även på studions högtalare på låg volym, eftersom många tittare ser sändningen på en liten skärm i ett rum med annat ljud omkring sig.

• Håll programledarens röst jämn genom hela sändningen
• Rummikrofoner ligger långt under talmikrofonerna
• Kontrollera mixen även på låg volym i högtalare

De vanligaste felen är små. En batterilampa som blinkar, en kabel som lossnar när gästen reser sig, ett mobilsignalsprassel som plötsligt hörs i en klämmikrofon. Därför har vi en rutin: ljudcheck med varje person, en kort genomkörning med full uppställning och en sista kontroll två minuter före sändning.

Om något går fel under sändning är det ofta bättre att göra en liten ändring än en stor. Dra ner en fader istället för att ändra ingångsnivån. Ropa till regin istället för att försöka rätta allt själv. Ljudteknikern är en del av ett lag.

Kursdeltagarna övar detta med avsiktliga missar. Jag drar ur en kabel eller ber någon prata för långt från mikrofonen, och de får lösa det utan att stanna övningen. Det är det närmaste vi kan komma verklig press i ett tryggt sammanhang.

• Ljudcheck med varje person före genomkörning
• Gör små justeringar under sändning, inte stora
• Kommunicera med regin när något avviker

I kursmodulen om ljud går vi igenom mikrofonerna en i taget, och varje deltagare får både sätta mikrofon på en kurskamrat och själv bära en. Det ger en känsla för hur det är på andra sidan, vilket gör en mer varsam med både kablar och instruktioner.

Sedan bygger vi upp en enkel nyhetsuppställning med en programledare och en gäst, och deltagarna turas om att mixa. Jag och Johan Eriksson står bredvid och lyssnar, men säger så lite som möjligt. Det mesta lär man sig genom att höra själv när det låter fel.

Under höstmånaderna är studion ofta kallare och torrare i luften, vilket påverkar både röster och elektronik. Vi tar med det i förberedelserna, och deltagarna lär sig att ett rum aldrig låter exakt likadant två dagar i rad.